Att hyra hus eller lägenhet i Spanien är ett bra alternativ om man vill prova på ett område innan man köper något, eller för den delen om man inte vill köpa något men ändå behöver bo en lite längre tid. Den spanska bostadsmarknaden har generellt varit riktad mot köp, men sedan finanskraschen 2008 så har det dykt upp mer till uthyrning. Detta då folk hellre hyr ut ett tag och hoppas på att priserna går upp igen.
Beroende på läge så kan man hitta en riktigt billig studio neråt 300€, en lite större bostad för drygt det dubbla, och när man kommer över 1000€ så börjar man kunna hitta riktigt fina bostäder.
Hur hittar man hyresbostäder?
Man kan hitta många bostäder på hemsidor i stil med Blocket. Tucasa.com är en av de större, där kan man hitta både bostäder till uthyrning och försäljning. Viktigt att tänka på vad gäller hemsidor är att det endast ska ses som ett skyltfönster, inte en kassa! Hitta ett par bostäder som verkar passa och kontakta ägarna med eventuella frågor du har. Sortera bort ALLA som ber dig om någon form av betalning i förskott överhuvudtaget. Om någon vill ha pengar innan du har sett lägenheten så är det vanligt att lägenheten antingen inte finns alls eller inte tillhör den du ger pengar. Risken är alltså att du betalar och aldrig får se röken av varken bostaden eller dina pengar. Boka sedan en semester på orten/orterna och titta närmre på lägenheterna som fallit dig i smaken. Betala aldrig något innan du har sett bostaden och ett avtal har utformats.
Ett annat alternativ är att vända sig till inmobiliarias, vilket är fastighetsmäklare. De har ofta ett brett nätverk och kan aktivt söka upp en bostad som passar in på vad du söker. Ha dock i åtanke att de inte sysslar med välgörenhet, så deras tjänster kostar. Det brukar handla om från 250€ upp till en månadshyra de vill ha betalt.
Att skriva avtal
När man väl hittat bostaden man vill hyra så är det dags att skriva hyreskontrakt, contrato de arrendamiento. Det kan vara bra att veta att både verbala och skriftliga kontrakt är giltiga i Spanien. Verbala är dock inte att rekommendera då det kan bli problem med språkförbistring, och om det uppstår en dispyt så kan det bli ord mot ord. I en sådan situation är det ofta mycket svårare för en utlänning att få rätt än en inföding. Så se till att alltid få allt i skrift för att undvika problem.
Vad bör man tänka på vad gäller hyresavtal? Till att börja med är det inte ovanligt att man får betala motsvarande minst en, men ofta två, månadshyror i deposition. Dessa kan oftast inte sedan användas till att betala de sista hyrorna med, utan brukar stå på ett konto, allra helst hållet av tredje part så att inte hyresvärden kan spendera pengarna. Utöver detta så får man normalt betala en månadshyra i förskott. Hyresvärden har inte rätt att begära mer än en hyra i förskott. Alltså får man vara beredd på utgifter motsvarande minst 2 upp till 4 månadshyror innan man flyttar in. Man får alltså vara beredd på att det kan bli en ansenlig summa att lägga ut på en gång.
Det vanligaste är att man har ett kontrakt som sträcker sig över 12 månader som förnyas årligen, men det finns andra upplägg. Normalt gäller en uppsägningstid på 2 månader. Ägaren får lov att höja hyran årligen, men aldrig över 20%. Hyran får också hyras om viss större förbättringar genomförs.
Vad som ej brukar ingå i hyran är utgifter för räkningar som el, vatten, sophämtning och dylikt. Det brukar hamna på mellan 50-150€ i månaden.
Rättigheter som hyresgäst
Lagarna i Spanien är ofta på hyresgästens sida. Hyresvärden får inte sparka ut dig hursomhelst, och de får heller inte byta lås eller stänga av el eller vatten för att på så sätt försöka tvinga ut dig. Då kan de får dryga böter eller till och med fängelse då det räknas som trakasseri. Om de tar sig in i bostaden mot din vilja eller utan din vetskap så räknas det som olaga intrång. Detta gäller även om man exempelvis får svårt att betala. Förut var det 6 månader innan en hyresvärd fick starta en vräkningsprocess, men numera är det 6 veckor. Att alltså vara lite sen med en enstaka hyra är inte något som hyresvärden har rätt att vräka en för, utan man måste mer eller mindre helt ha upphört med att betala helt under en längre tid. Detta följs sedan av en inte sällan lång rättslig process.